Jag tyckte jag var glad.

Visst måste man ha dåliga dagar ibland också? För faktiskt, jag mår bra nu. Riktigt bra. Men inte idag. Idag är allting bara fel. Hundra oavslutade tankar som hugger och vrider sig i mitt bröst. Och tydligast av alla; rädslan för att det kanske är så här det kommer vara när jag måste sluta med min medicin. Att det här är verkligheten. Det känns som jag har genomskådat er alla, insett det alla försöker dölja. Att livet är meningslöst. Att allt annat bara är att leva i förnekelse av sanningen. Det finns ingen Gud, livet är ont och framtiden mörk. Men det får man inte avslöja för då orkar ingen leva. Hysch hysh. SER NI INTE HUR JÄVLA MENINGSLÖST ALLT ÄR? Nej förlåt, så får man inte säga. Förlåt, det var dumt sagt.

En helt vanlig jävla dag.

Åh jag förstår inte varför. Jag känner mig så olycklig i själen. Jag förstår inte varför, jag förstår inte varför.