Gud är en svår typ att ha att göra med..

..om någonting går fel i relationen är det ju garanterat mitt fel.

Doctor, doctor won't you please prescribe something? A day in the life of someone else? Cuz I'm a hazard to myself.

Läkarbesöket idag gick sjukt bra! Ska höja dosen av mirtazapin och om inte det hjälper eventuellt testa någon annan sorts medicin. Fick även tid till en psykiatriker om en månad (huh, vad läskigt det låter, är man knäpp på riktigt om läkaren skickar en till en psykgubbe?) för att prata om varför jag blir deppig i perioder och om att jag eventuellt själv ska få justera dosen medicin beroende på om jag är uppåt eller neråt. Idag känner jag mig hoppfull och mår faktiskt ganska bra även om motivationen är noll och allt känns mer ansträngande än vanligt. Men det finns hopp!

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.

-Det kan va så förfärligt, det kan va så bra.

Okej nu känns det faktiskt lite bättre. Jag kan hantera det faktum att jag faktiskt lever. Jag gillar det inte, men jag kan lite motvilligt ändå acceptera det. I morgon ska jag vara duktig och gå till vårdcentralen och prata medicinering och varför jag mår som jag gör med depressiva perioder och allmän oordning, sen ska jag åka till IcaMaxi och köpa snäll-mat som är lätt att äta och hämta ut min pigga-upp present från fina Felix!

Lika barn leka bäst.

Jag vill inte vara med längre. Jag vill hoppa av. Jag skiter i er och era löjliga lekar. Den där leken som kallas liv. Jag har genomskådat er. Jag har sett att det är meningslöst. Fattar du. Meningslöst. Utan mening. Tomt. Så jävla radikalt. Så fucking jävla radikalt.

De kallar det ångest.

Det gör så ont att leva att jag snart inte vet var jag ska ta vägen. Det gör så ont och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag vill banka huvudet i väggen, klösa mina armar och ben och hålla andan tills jag upphör existera. Det gör så ont!

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. II

Jag vet att solen skiner och att det är 13 grader varm där ute i det vanliga, där ute hos de riktiga människorna, hos människorna som vet hur man gör när man lever, hos människorna som kan leva, som kan skratta. Jag glömde. Glömdeglömdeglömde. Glömde bort allt det där. Hur är det nu man gör? Livet. Vad är det nu det går ut på? Varför är det viktigt?

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Hur är det nu man gör? Livet. Vad är det nu det går ut på? Varför är det viktigt? Vad är det som förväntas av mig? Livet. Leva. Är det brukligt? Är det brukligt att leva? Är det vanligt? Leva. Brukar man göra det? Är det något folk gör? Så där i allmänhet?