Ge mig nåt för jag är så låg så jag imploderar.

Började dagen med att vakna och känna NEJ. Inte sugen på livet idag alltså. Började känna ångesten byggas upp och tänkte ta ett par lugnande. Då hittar jag så klart inte asken med piller. Stressade upp mig ännu mer över det. Efter att ha rotar lite i skåp och väskor så hittade jag dem till slut i alla fall. Svalde tre och kände mig lugnare. Känner mig fortfarande lugn, men ganska låg. Nu sitter jag och smuttar på ett glas vin och väntar mest på att dagen ska ta slut.

Gläds nu, unga brud. Din tid är nu!

Ibland är livet lätt att leva. Idag är en sådan dag. Vaknade och kände mig glad. Inga rusande tankar, ingen stress i kroppen. Bara ett stort lugn och viljan att göra något bra av dagen. Nu håller jag och min kombo på att städa lägenheten. Jag har skrubbat toaletten, dammsugit och sanerat balkongen. Nu ska jag ta tag i mitt rum och sedan tömma kattlådorna. Sedan ska jag bara njuta av livet och en ren lägenhet.

Någons skräp, någon annans skatt.

Drog ut på en spontan dumpstringsrunda med en vän och hans vän. Kom hem med två påsar bröd, nektariner, popcorn, mandlar, dammsugarpåsar, tandtråd, grytvantar i silikon, återanvändningsbara bakplåtspapper och en hög trosor.  

Grattis mig själv.

Idag kom min födelsedagspresent till mig själv på posten. En fantastisk luva från Etsy. 

Det kan va så förfärligt, det kan va så bra.

Idag har jag verkligen inte fått ordning på mig själv och mina känslor alls. Glad samtidigt som jag är ledsen. Motiverad men orkeslös. Pepp och trött på samma gång. Nä hoppas på lite mer logik i hjärnkontoret i morgon.

Stå på egna ben.

Idag hade jag sista samtalet med min psykolog, som egentligen inte är psykolog utan psykologstudent, eftersom hon ska tillbaka till skolan. Under sommaren kommer jag förhoppningsvis få träffa en annan psykolog, om än mer sporadiskt, innan jag förhoppningsvis får börja i KBT någon gång i höst. Vi pratade även om att ansöka om att jag ska få en kontaktperson som en fast punkt under tiden jag väntar på att få ordentlig behandling. Men för tillfället står jag alltså på egna ben. Skrämmande. Men jag måste lära mig att tro på min egen förmåga och att jag inte går under för att jag inte har någon samtalskontakt.

Vuxendagis.

Idag har jag varit på aktivitetshuset Näckrosen, det är lite som ett vuxendagis för folk med psykiska funktionsnedsättningar. Jag har inte varit där på flera veckor due to bråkig hjärna men idag bestämde jag mig för att bannemig ta mig iväg. När jag steg innanför dörren fick jag direkt höra "åh vad kul att du är här igen!" av en av de som jobbar där. Så himla skönt att bli sedd och veta att det märks när en inte är där. 

De har i alla fall en ateljé så jag satt där och målade lite på en tavla jag håller på med. Det är nått märkligt med den här tavlan för jag har gått från jättenöjd till att tycka att den blir skitful och vilja slänga den i väggen och sen tillbaka igen. Just nu vet jag inte riktigt vad jag känner inför den.

Här guppar ingen herrelös båt.

Igår kväll lyckades jag äntligen få i mig lite näring och kroppen jublade. Tänk vad lite mat kan göra, hjärtat slutade skena och den värsta ångesten lade sig. Idag är jag matt och ganska svag men lite gladare. Sitter just nu på dass och bloggar tillsammans med katten. Sen tänkte jag faktiskt försöka städa lite och försöka reparera lägenheten efter helgens efterfestskaos. Jag har nog egentligen inte kraften till det men jag behöver göra nått för att distrahera mig lite. Göra någonting normalt och försöka ta tillbaka livet. Är helt enkelt trött på soffan och sängen efter en hel helg i ryggläge.

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.

Har inte kunnat äta sedan i fredags på grund av vill inte leva. I dem här takten kommer jag snart vara tillbaka där jag var för tre år sedan med en vikt på under 40 kilo. Med en kropp som inte fungerar. Med ett fult jävla skelett till kropp som äcklar båda mig och andra som ser den. Men som matchar min insida.

Verklighetsflykt.

Ångesten kan ta sig i arslet. Nu lämnar jag den hemma och drar ut på stan och bränner mina sista kronor. Kalla det verklighetsflykt, men just nu skiter jag i om jag får leva på havregrynsgröt resten av månaden och om ångesten blir dubbelt så stark i morgon när jag vaknar. Just nu vill jag bara sluta tänka för en stund. SKÅL.

Waste of space.

Det känns som min existens bara är ett slöseri med plats. Som att jag är en parasit som använder syre som inte är min att använda. Världen är överbefolkad med människor som inget annat vill än att leva, och här sitter jag och och tar upp resurser som jag inte förtjänar. Äter mat jag inte vill äta eftersom jag vill dö. När det finns folk som inte vill annat än att leva men inte har mat för att överleva. Jag känner mig som en parasit på samhälle. Borde inte få finnas. Borde ge möjligheten att leva till någon som vill ha den.

Howlite.

Idag kom posten med mina nya fantastiska 22 mm pluggar i howlite!

Herr Tofu.

För sju månader sedan hände något som förändrade mitt liv totalt. Till det bättre. En liten krabat som heter Tofu flyttade in hos mig. När jag inte orkar leva ger han mig en anledning att kräla upp ur sängen. Han måste ha mat, vatten och omsorg. Jag kan strunta i mina egna behov, men jag kan inte ignorera hans. Han sover i min säng varje natt och ger mig trygghet. Han tröstar mig när jag gråter och finns där när jag känner mig ensam. 

Han är ganska korkad och har inte riktigt listat ut hur det här med lådan fungerar. Att man ska gräva i sanden för att begrava sitt bajs har han ännu inte kommit på trots att han snart är tio månader. Men han klär otroligt bra i fluga sa jag antar att det väger upp.

Han älskar mat och gör vad som helst för en munsbit. Förutom kött i alla former älskar han kikärter och bönor. Han gillar även tofu så han är väl lite av en kannibal.

Just nu ligger han på golvet bredvid mig och snarkar som en liten gris. Något han även gör i vaket tillstånd ibland. Därför kallar jag honom ibland för griskatten. 

Två trasiga själar spekulerar.

Jag:
När Människo­so­nen kom­mer i sin härlig­het till­sam­mans med al­la si­na äng­lar, då skall han sätta sig på härlig­he­tens tron. Och al­la folk skall sam­las inför ho­nom, och han skall skil­ja människor­na som her­den skil­jer fåren från get­ter­na. Han skall ställa fåren till höger om sig och get­ter­na till väns­ter. Se­dan skall kung­en säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min fa­ders välsig­nel­se, och över­ta det ri­ke som har väntat er se­dan värl­dens ska­pel­se. Jag var hung­rig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dric­ka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var na­ken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fäng­el­se och ni besökte mig.’ Då kom­mer de rättfärdi­ga att fråga: ’Her­re, när såg vi dig hung­rig och gav dig mat, el­ler törstig och gav dig att dric­ka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig el­ler na­ken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk el­ler i fäng­el­se och besökte dig?’ Kung­en skall sva­ra dem: ’San­ner­li­gen, vad ni har gjort för någon av des­sa mins­ta som är mi­na bröder, det har ni gjort för mig.’
 
Se­dan skall han säga till dem som står till väns­ter: ’Gå bort från mig, ni förban­na­de, till den evi­ga eld som väntar djävu­len och hans äng­lar. Jag var hung­rig och ni gav mig ing­et att äta, jag var törstig och ni gav mig ing­et att dric­ka, jag var hemlös och ni tog in­te hand om mig, jag var na­ken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fäng­el­se och ni besökte mig in­te.’ Då kom­mer också de att fråga: ’Her­re, när skul­le vi ha sett dig hung­rig el­ler törstig el­ler hemlös el­ler na­ken el­ler sjuk el­ler i fäng­el­se och lämnat dig ut­an hjälp?’ Då skall han sva­ra dem: ’San­ner­li­gen, vad ni in­te har gjort för någon av des­sa mins­ta, det har ni in­te hel­ler gjort för mig.’ Des­sa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdi­ga till evigt liv.”

- Jag känner mig som en get. Jag kommer hamna på den vänstra sidan.

Vän:
- Fast jag tycker det där var väldigt svart eller vitt. Och jag har ändå borderline, så det säger väl något.

Jag hade en gång en blogg.

Det här med att blogga regelbundet. Kanske inte min starkaste sida. Men nu är jag i en period där jag känner att jag behöver skriva av mig lite. Förmodligen mest negativitet och ångestspyor. Men stay tuned. Eller skit i ett.