söndag 19 juli 2015

Genom tjock och klibbig dimma.
Var minut känns som en timma.

Jag hör skratten från vardagsrummet genom min stängda dörr. Min kombo har spelkväll med några vänner. Som även är mina vänner. Men jag väljer att inte vara med. Jag ligger i sängen och drunknar i självhat istället. Idag gör det ont att leva.


söndag 12 juli 2015

Kära KP är jag normal?

Det här när en stoppar oblaten i munnen och den liksom klistrar fast sig längst bak i gommen och en försöker lite diskret harkla sig för att få loss den utan att störa the moment för resten av församlingen men inte lyckas vara så diskret utan står där och gör konstiga ljud likt en katt som försöker få upp en hårboll och sen tar en en lite större klunk av vinet än vad som är socialt accepterat i ytterligare ett försök att få bort oblatskrället och lyckas få en kallsup och ger i från sig ännu mer märkliga ljud och sen går en och sätter sig längst bak och skäms och tänker att det är dags att hitta en ny församling.

Händer det bara mig?

lördag 11 juli 2015

Pop pop pop.

Idag vägde jag in på 48,0 kilo. Vilket betyder att jag bara har fyra kilo kvar till normalvikt och att jag gått upp åtta kilo sedan jag blev inlagd. Detta firade jag med att inta popcornbrunch i sängen. För det är jag värd.


 

fredag 10 juli 2015

Ibland måste man göra saker man inte vågar,
annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

Igår gjorde jag något som jag först inte trodde att jag skulle våga göra. Jag skulle åka till en kompis som jag inte träffat på jättelänge. När jag ska se efter hur vagnarna går upptäcker jag att vagnarna inte går alls utan istället går det ersättningsbussar på grund av att det är för mycket resenärer. För mycket resenärer. Det tog en millisekund för mig att bestämma mig för att stanna hemma för att slippa att eventuellt sitta på en överfull buss och få en panikångestattack för att jag börjar tänka på att alla säkert sitter och tittar på mig och tänker på hur ful jag är. Sen bestämde jag mig för att inte låta ångesten styra och åka i alla fall. Sen ångrade jag mig igen och tänkte stanna hemma. Sen kände jag att vad fan. Inte ska någon annan än jag styra över mitt liv. Jag tog en lugnande tablett. Tittade på ett avsnitt av Baby Daddy för att avleda tankarna medan tabletten verkade. Satte lurarna i öronen, satte på peppig musik och gick mot bussen i alla fall.


Här sitter jag på en buss med massor av människor och utmanar min sociala fobi.

söndag 5 juli 2015

Åh nej.

Nu har min flatmate fått ett ryck. Han ska tydligen "organisera saker". Hjälp.


lördag 4 juli 2015

Någon annans problemfält.

Igår fyllde min flatmate år så det firade vi så klart. Hamnade på någon pubb i Kville där vi drack öl och vin. Samtalsämnen som avverkades under kvällen var bland annat dementa farmödrar och vilka jobb vi haft som vi hatat. Träffade en medelålders kvinna som berättade att hon minsann hade en fästman och en flickvän. (Fint ju!) Kände doften av cannabis trots att vi befann oss hundra meter från polisstationen. Kunde inte bestämma mig för om jag tyckte de som rökte var modiga eller lite dumma i huvudet.  Vi var hemma runt ett men jag kunde inte sova så jag satt och såg på medan natten förvandlades till dag och staden började vakna innan jag somnade framåt morgonen. Idag har jag varit bakfull och struntat i disken som behöver diskas. För det får vara någon annan problemfält idag.


onsdag 1 juli 2015

Var enda natt sitter jag och vakar
röker långsamt cigarett på cigarett på cigarett.

En vind rör vid mitt ansikte. Den är ljummen. Men i natt gör den mig inte lugn. Inte trygg. Det är något som vrider sig inuti mig. Någonting som hugger. Som sliter och drar. Jag röker och röker och känner att någonting är fel. Någonting fattas. Någon fattas. Allt är tyst och jag tänker att jag kanske inte finns. Sen tänker jag att det kanske är världen som inte finns. Låset i ytterdörren vrids om. Jag blir påmind om att både jag och världen existerar. Sen tar orden slut och känslorna stockar sig.