Jag förstår inte hur folk orkar fortsätta leva. Fortsätta göra samma sak, dag efter dag. När jag vaknar är min första tanke att det är ännu en ny dag som jag måste ta mig igenom. Först måste jag klara av jobbet, gärna le lite och se glad ut under tiden. Och äta måste man göra. Varje dag. Då gäller det att komma på en ny maträtt som man sedan måste laga. När jag väl har prickat av alla dagens måsten och kommer hem så har jag flera timmar som jag måste försöka få att gå innan jag får gå och lägga mig. Men när de där timmarna har gått så vill jag ändå inte gå och lägga mig, för då blir det imorgon snabbare, och ännu en dag att ta sig igenom.
Det är som att ingenting egentligen spelar någon roll. När jag gör någonting som jag trodde att jag gillade är det en liten röst inom mig som viskar "gjorde det där dig lycklig?" Den senaste tiden har den där rösten växt sig starkare och vad jag än gör är den där och frågar mig varför? Och jag vet inte varför jag gör någonting nu för tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar