Jag har två små vänner, Bu och Bä. Egentligen skulle jag inte vilja påstå att Bu och Bä är mina vänner men de tycker väldigt mycket om att ge mig råd. De brukar sitta på varsin axel och försöka få mig att lyssna på just deras råd. Oftast viskar de bara, men det är ändå tillräckligt högt för att jag ska höra dem väl. Och de är inte så lätta att bli av med. Om jag försöker strunta i dem kan de få ett ganska hetsigt temperament och börja skrika som små galningar för att jag ska lyssna.
- Gjorde det där dig lycklig, jag menar på riktigt? Säger Bu.
- Äh du bara överdriver, ta dig i kragen och ryck upp dig. Säger Bä
Och så fortsätter de;
- Nej men helt ärligt, spelar det där någon roll?
- Du mår inte dåligt egentligen, du vill bara ha uppmärksamhet.
- Du kan göra vad du vill, du blir ändå inte lycklig! Du är fast här!
- Livet är lite ljummet men det får du stå ut med. Men du mår inte sämre än någon annan så skärp dig nu!
Sen skrattar de åt mig tillsammans över hur patetisk jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar