Allt känns så hopplöst.
Det blir aldrig bra.
Varenda litet steg känns så tung.
Man ska orka så mycket.
Man ska orka vara vuxen.
Ta hand om sig själv.
Skaffa vänner som man ska orka lära känna, orka träffa.
Man ska ta ansvar.
Man ska våga.
Men jag orkar inte!
Jag orkar inte lära känna folk. Jag vet inte hur man gör.
Och vänner försvinner alltid ändå. Förr eller senare.
Men vad spelar det för roll om jag orkar allt.
Om jag skaffar vänner.
Tar ansvar.
Vågar ringa det där telefonsamtalet.
Klarar mig själv.
Säger det alla vill höra.
Det spelar ingen roll.
Livet blir inte bättre för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar