söndag 19 juli 2015

Genom tjock och klibbig dimma.
Var minut känns som en timma.

Jag hör skratten från vardagsrummet genom min stängda dörr. Min kombo har spelkväll med några vänner. Som även är mina vänner. Men jag väljer att inte vara med. Jag ligger i sängen och drunknar i självhat istället. Idag gör det ont att leva.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar