onsdag 1 juli 2015
Var enda natt sitter jag och vakar
röker långsamt cigarett på cigarett på cigarett.
En vind rör vid mitt ansikte. Den är ljummen. Men i natt gör den mig inte lugn. Inte trygg. Det är något som vrider sig inuti mig. Någonting som hugger. Som sliter och drar. Jag röker och röker och känner att någonting är fel. Någonting fattas. Någon fattas. Allt är tyst och jag tänker att jag kanske inte finns. Sen tänker jag att det kanske är världen som inte finns. Låset i ytterdörren vrids om. Jag blir påmind om att både jag och världen existerar. Sen tar orden slut och känslorna stockar sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du skriver så himla vackert, medryckande i sitt vemod.
SvaraRaderaÅh, vegansk feta!! Wow! Jag har testat astrid och apornas jeezly, men den tyckte jag bara var god kall, så jag söker efter god smältbar ost fortfarande. Men om det är något jag har lärt mig med mina vegetariska ambitioner så är det att tvärsluta inte fuunkar, jag måste fasa ut långsamt, annars känns det som en uppoffring och jag misslyckas >.< Och jag avskyr att känna mig misslyckad.
Det var längesen nu, men så har jag också tänkt någon gång. Att jag och/eller världen kanske egentligen inte existerar. Det går att spinna iväg hur som helst med tankar. Tankar och lite fantasi kan liksom ta en till en helt annan värld...
SvaraRaderaFin beskrivning! Kram
SvaraRadera