Idag har jag varit lite för ledig för mitt eget bästa. Jag satt nyss och funderade om jag har gjort nått vettigt idag som jag kunde skriva om. Det hade jag inte. Jag blev lite förskräckt över hur lite man kan göra på en dag och bestämde mig för att genast göra någonting. Men vad, var frågan. Då kom jag påt! Det känns som en bra dag för att banka till lite seitan.
Jag tycker för det mest att kött-look-a-like produkter är ganska räliga. I början av min grönsakskarriär åt jag rätt mycket fakekött, det var trots allt inte smaken av köttfärsås som fick mig att bli vegan, utan den bittra eftersmaken av förtryck. Men det här skulle inte bli något veganpropagerande inlägg utan det jag ville komma till är att seitan är helt okej, och det går dessutom inte att komma ifrån att det är fruktansvärt billigt. Om jag kommer ihåg rätt så tror jag det var några munkar i Kina som kom på att om man bankade tillräckligt länge på en vetedeg så fick man ur det rena proteinet som man sedan kunde använda i matlagning. Det är alltså inte nått modernt hittepå som tillexempel quorn. Så här står jag, tusen år senare, med min egen snorbilliga seitan. Jag har ingen aning om vad kött kostar nu för tiden men jag skulle inte tro att man kommer under de 23kr/kg som det kostar att göra egen seitan.
Vad det här har att göra med någonting överhuvudtaget har jag ingen aning om och nu ska jag återgå till att läsa min bok Törnfåglarna och drömma mig bort om katolska präster och olycklig kärlek.
(Svaret på frågan i rubriken är alltså: det är de två saker som rör sig i Johannas huvud just nu.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar