"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra"
Jag får liksom ingen ordning på känslorna. Fast jag gör kul saker och skrattar så känner jag mig bara så olycklig. Jag kan inte förklara vad det är som gör mig olycklig för egentligen så har jag det precis som jag vill ha det. Jag har ett kul jobb, egen lägenhet, snälla vänner (om än ganska långt bort) och en familj som älskar mig.
Jag borde vara lycklig! Varför är jag inte det!? Jag försöker intala mig att det är kul att leka med barnen på jobbet och att det är kul att komma hem och måla, läsa eller gå på stan. Och det ÄR kul. Fast jag känner mig ändå olycklig. Olycklig. Olycklig. Olycklig. När jag vaknar på morgonen så är min första tanke och känsla att jag vill inte. Jag vill inte gå till jobbet. Jag vill inte vara ledig. Jag vill inte leva den här dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar