Idag har jag läget under kontroll. Och det är sådan här dagar som jag får för mig att jag bara är en uppmärksamhetshora som egentligen bara vill att någon ska sitta och klappa mig på huvudet och säga att det är synd om mig. Men jag försöker påminna mig själv om att det är inte normalt att bryta ihop och ligga och storböla på köksgolvet och vilja dö av ingen anledning alls flera gången i veckan. Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag mår bra. Jag tänker vara tacksam över att jag har bra dagar som den här i mellanåt.
Men jag är uppriktigt trött på att järnspökena inte vill lämna mig ifred ens under de bra dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar