Jo visst jag mår bättre. Mycket bättre till och med. Jag orkar gå till jobbet, det känns till och med kul ibland. Men jag kan inte bortse från det där som ekar i mitt huvud. Att livet är lång, och jag säger det med winnerbäcks ord;
'så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar'.
Det finns inget 'så levde de lyckliga i alla sina dagar'. Det finns bara val jag måste göra. Vägar jag måste gå. Dagar jag måste leva. Och alla dessa dagar måste jag leva med den där tomhetskänslan som jag kan förneka men aldrig bli av med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar